Läste nyss ett inlägg på Viktor Frisks blogg, där han skrev om att man är perfektionist och alltid strävar efter att göra bättre. Man står hela tiden mellan tankarna att gör jag tillräckligt eller inte? Men han/hon/dem gör bättre än oss, varför går deras företag bättre än mitt? De har kommit mycket längre, varför har inte jag gjort det? Är jag för dålig, skulle jag ahr gjort det här från början? Är jag dum som tror att jag kan göra detta ensam? Kommer folk tycka att det är pinsamt att jag inte kan komma med så mycket till min monter i brist på pengar, för att jag inte sålt mer. Eller kommer folk tycka att det är bra att jag ens kan sgtå på mässan oavsett hur montern ser ut? Det är en del av alla frågor som flyger runt i mitt huvud just nu om skolarbetet, UF , mässan, livet. För hur vet man att man gör tillräckligt? Förra året svimmade tillslut för att det avrt förmycket, men ändå känner jag mig besviken på mig själv att jag inte kunde klara pressen, för min pappa kan ju göra det, han är mycket mer stressad än jag avrje dag. Men ändå så klarar han det. Varför gjorde inte jag det?

Jämförelse, man jämför sig med allt och alla. Hur de klarar av en situation och varför inte jag kan klara av samma sak. Är man sämre än den personen då? Jämförelse kommer att ta kol på oss någon dag. För tillslut måste man ju stanna upp och inse vad jag gör för något, och varför jag är duktig, alla kan inte allt, men ändå så är man så upptagen med tanke att göra det lika bra eller bättre än alla andra, jämförelse och perfektion. Det är det alla söker men vem är det egentligen man söker det för, sig själv eller för att vissa alla andra att jag kan också och titta på mig. Alla gillar att sitta i   centrum och visa vad den kan, men till vilket pris. Jag var påväg att skita i min hälsa för att stå på en mässa en dag och visa upp mitt företag, som jag har lagt ner tid och energi i som fan, men ändå inte är nöjd med. Jag är inte nöjd för att alla andra har facebook sidor, hemsidor och säljer mycket mer än jag. Men idag fick min pappa mig att inse att jag faktiskt har tagit mig dit jag är idag med mitt företag, en ide jag trodde på och kämpat med. Jag har faktiskt ett företag som ändå säljer och jag har ett försäljnings tillfälle, och jag har lyckats ta mig ändå hit helt själv. Ett eget företag är inte många som har när det är 17 år gammal. Det gäller att stanna upp ibland mitt i loppet och inse vad jag faktiskt åstad kommit istället för att bara se de saker som jag kunnat göra bättre. Det går alltid att göra bättre, men man är inte mer än människa och du kan göra massa saker, men tillslut så måste man inse att jag har gjort det bästa jag kunde i en situation och vara nöjd över det. Går det åt helvete, eller inte blir ett så lyckat företag man hoppats på så kan man iallafall skatta sig lycklig över erfarenheten man fått och vara nöjd med den. Den tanken tar jag med mig i nästa vecka, och nej jag ska inte sätta min hälsa åt sidan för något. Hälsan är det viktigaste du har!

Lång text, med kanske ingen handling, men jag har skrivit de tankar jag ville och det är allt jag ville. Ge alltid 100% men glöm inte bort att unna dig själv en klapp på axeln ibland!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Då kommer det där årliga inlägget om hur det här året kommer att bli bättre och att förra året gav mig många lärdomar. Visst, det var ju så, jag växte som fan som människa förra året. Men det är så jäkla kliché att jag typ spyr på det. Och att...

  Okej, nu ska jag testa det här igen, men kommer nog inte att blogga om allt jag gör i vardagen, det blir så en formigt. Jag kommer nig mer lägga upp lite bilder, tankar, musik osv. Det blir nog bäst så!    -V ...

Emily kom och hämtade mig i Haninge med bilen (hon har tagit körkort :D) och sedan körde vi till huddinge där vi mötte upp Alexandra och vi gick och handlade mat, sedan åkte vi hem till mig och åt middag och tittade på en film. Super mysigt! Ett bra ...

Nu är musikvideon äntligen här, och vad bra den är! Jag tycker att den är sjukt fin! Kolla själva... ...