Då kommer det där årliga inlägget om hur det här året kommer att bli bättre och att förra året gav mig många lärdomar. Visst, det var ju så, jag växte som fan som människa förra året. Men det är så jäkla kliché att jag typ spyr på det. Och att det här året kommer att bli mitt bästa, och att jag ska bara leva livet spyr jag också på. Jag vill inte vara negativ, visst vill jag att man ska leva livet och må bra men varför måste just det här ÅRET bli ett sånt. Varför kan inte varje dag vara en så dag då du älskar livet, eller tar dig an nya utmaningar? För när det blir ett nytt år, det är inget nytt kapitel, ingen ny sida eller ny bok eller vad man nu säger. Jag sa nyss att det inte känns som att det har varit nyår, att det känns konstigt för allt känns så jäkla normalt även fast det är ett nytt år. Men det är exakt vad det är också, allt är normalt. På nyårsdagen är allt precis ungefär som dagen innan bara det att vi skriver 2014 istället för 2013. Livet fortsätter hela tiden, och det är ingen magisk trollstav som kommer och trollar lite när det är ett nytt år, allt fortsätter precis som innan. Men dett betyder inte att du inte kan utmana dig själv, ellerleva livet. Det jag vill komma till är att sluta vänta till "nästa år" när du vill göra något, gör det nu. Gör varje dag speciell. Inget kommer att vara enkelt, men som min nya förebild Eric Thomas säger, “I dare you to fail.”

En sak som håller på att reta gallfeber på mig är när jag hör så mycket negativa kommentarer om sig själva, om kroppen, om hur de tränar, presterar i skolan/ på jobbet. Hur du aldrig kommer att klara ett prov.... SLUTA! Säg inte så, det är så många gånger jag hör negativa kommentarer om en kroppsdel eller en finne på deras egna kroppar som jag inte en s la märke till innan och inte nu heller egentligen. För den enda som tänker på det är du själv. Alla andra är för upptagna med att tänka på hur de ser ut att prestera att de inte ens tänker på vad du gör eller hur du ser ut. Ingen är perfekt och detta måste folk inse, dessa små "fel" som många kallar det är det som gör DIG unik. Om alla såg perfekta ut, hur skulle det se ut? Nu är inte jag världens mest positiva person och jag ska inte leka som någon heller. Men jag försöker att se allt ur en positiv vinkel. Känner jag mig lite oförbered inför ett prov tänker jag att "jag gör mitt bästa" istället för "Fan jag kommer faila totalt, jag suger på det här". Det är dessutom inte bara dig själv du påverkar, du påverkar människor runt omkring dig. Jag blir skit stressad när jag hör andra säga sånna saker, och dessutom på dåligt humör. 

Var positivt och om du inte är nöjd med lär dig att leva med det eller deal with it. Kan du göra något åt det, gör det, om inte släpp det. Du är den du är och varför vill du vara någon annan. Det hjälper inte att du står och klagar på det. Sorry men det är så det är, ingen kommer att göra något åt dig. Är du avis på någon som är vältränad, dem har inte knäppt med fingrarna för att bli så, det har kämpat sig dit. Alla kämpar varje dag med något, ingenting är gratis men släpp den negativa tankarna så lovar jag att det kommer gå hundra gånger lättare.  Släpp tänket om att vara perfekt, för ingen är perfekt. Det ordet borde inte ens existera för samhället har fått en alldeles för sne bild av av ordet. 

Nytt favorit citat av självaste Jack Sparrow!

Efter jobbet igår, så gick jag och Emmy och såg "This is us" på bio. Helvete vad bra den var, jag gillade killarna innan och nu typ älskar jag dem. Jag satt och skrattade genom hela filmen och när filmen var slut tänkte jag bara "vad mitt liv känns tråkigt nu". ^^ Men jag tyckte att det var en väldigt bra film och man fick verkligen en inblick i hur eras liv ser ut och man blir så glad för deras skull, att de har lyckats ta sig så långt. De fick mig verkligen att le genom hela filmen, och det är det bästa jag vet, människor som får andra att le oavsett om det är genom en skärm eller face to face. Jag tycker att alla som är det minsta intresserade av bandet ska gå och se den, ni kommer att gilla dem ännu mer efter! 

Att läsa är nog något av det bästa jag vet! Jag var inne i en bokhandel idag med Denise L och jag tror vi var där inne i iallafall en halvtimme/ 40 minuter och bara kollade igenom en massa böcker och jag hade lust att köpa en hel bunt av dem, även fast jag har en massa andra böcker att läsa. Men jag bara älskar att ha nästa bok att läsa när jag läst ut den ena. Men när jag väl läst klart en bok jag verkligen gillar så vill jag typ inte gåöver till nästa bok eller bokserie för att jag lever kvar i den andra. Berättelserna sätter liksom spår i mig på något underligt sätt och i slutet av en lång bok eller en bokserie så känner man sig nästan som ett med karaktärerna. Man kan räkna ut hur de ska svara, agera osv. Nästan som att man är vänner med dem. Men sedan kommer den tiden när man måste lägga ner boken och återvända tll sin egen värld, gud så tråkig den är då. Haha, den låter mycket roligare i böckernas värld. Att få försvinna en stund och sätta sig in i och börja fundera om en situation i boken och undrar hur jag skulle tycka eller göra. Det är något av det bästa som finns! 

Jag har hittat ett litet citat som jag gillar, som jag verkligen kan relatera till haha!

“When reading, we don’t fall in love with the characters appearance. we fall in love with their words, their thoughts, and their hearts. we fall in love with their souls.”

Övertänkande, tänk vad det förstör mycket i ens liv. Det kan i värsta fall leda ändå till att man blir deprimerad. Ser tillbaka nu och inser hur många gånger jag har övertänkt situationer och struntat i chanser bara för att jag bara ser det som kan gå dåligt. Eller de g´ånger man misslyckats med något och man sitter och ältar det i evigheter. Sluta, det som är gjort är gjort, det går inte att göra något ogjort. Kan du ändra på situationen, så gör det. Men kan du inte det så gör det bästa utav det, ta lärdom utav det, för du är en erfarenhet rikare som bara kan göra dig starkare i framtiden. Man gör större och mindre misstag i livet, eller något händer som förändrar ens liv. Det är klart man får sörja om någon har gått bort eller om du skadat dig svårt så kanske man inte ser någon poäng i det hela. Man ser bara det negativa och det är det som gör att man mår ännu sämre. Du måste släppa de dåliga tankarna och tänka,hur kan jag gör det bättre? Se det ur en annan synvinkel, ur ett annat perspektiv. Ta lärdom och kom tillbaka ännus starkare än någonsin. Uppskatta vad du har i livet sitället för att bara kolla efter det du inte har. Våga göra fel, våga chansa, annars kommer du alltid stå och stampa på samma ställe hela livet och missa allt det roliga, som var framför näsan på dig, det som du hela tiden letat efter, men som du bara lät flyga förbi! 

     Skapa din egen lycka!

Jag och min brorsa kollade alltid på Prison Break när vi var mindre, vi tjatade alltid på pappa om att få se det sent på vardagskvällarna. Även fast jag tyckte att det var skit läskigt, eftersom att det är rätt brutalt... Så kollade jag ändå, men jag slutade efter ett tag och sedan har jag inte kollat på det något mer, tills idag! Jag har börjat se om hela serien från första avsnittet och nu när man är äldre så fattar man lite mer vad som händer och det är inte lika läskigt. Bara lite haha! Men det är sjukt bra alltså!

Det är ju inget fel på skådespelarna heller... ^^

Som ett slag i magen fick jag när jag kollade resultatet på omprovet jag gjorde i förra veckan. Bättre resultat men fortafrande inte godkänd. Fan tänkte jag, nu ger jag fan upp jag kan inte , jag kan inte matte så varför ska jag räkna det och varför ska jag orka bry mig? Jag satt och tyckte synd om mig själv. Men sen tänkte jag vad fan håller jag på med? Det är ett moment i matten du inte klarar av ETT, visst jag har kanske inte fått A på de andra delarna. Men jag har fortfarande klarat av dem, även fast jag har så svårt för matte så har jag fixat det. Det är just den här delen som är lite knepigare, så är det ju i alla kurser. Det är alltid något moment man alltid tycker är lite svårare. 

Så jag tänkte om och sa tänkte att jag ska fan inte gå ut med ett F i den sista matte kursen jag ska läsa för att jag inte klarade ETT moment och därför måste pröva om HELA kursen nästa år. Det går jag inte med på, inte när jag är såhär nära mållinjen. För det är detta som har varit den stora stoppklossen hela tiden, men om en månad slipper jag göra det igen. Det är som att snubbla på mållinjen och jag tänker fan ställa mig upp och fortsätta springa. 

Det här låter väldigt klyschigt, jag vet. Men jag slår vad om att många har varit med om något liknande som tynger ner än. Men se det inte som en anledning att ge upp, för jag har sett detta som en anledning att fortsätta. En matte kurs, eller ett moment i matten ska inte få förstöra mina drömmar. 

Vill du ha en bra inspirations källa? Läs då Viktor Frisks blogg! Jag hämtar det mesta av min inspiration och viljan att forsätta kämpa från honom. En helt vanlig kille som försöker hitta sin plats i världen. http://viktorfrisk.nu/
 

Prestations ångest, något som jag många gånger tänkt att andra har, men aldrig jag själv. När jag satt på utvecklingssamtalet så var inte det mina betyg vi pratade om, utan hur jag ska inse att hur jag presterar i skolan är super bra, att jag inte alls behöver vara orolig över. När jag får tillbaka en uppgift som jag kanske har fått högsta betyg på så tittar jag på den och är jätte stolt och glad över betyget i typ en dag. Sedan när nästa uppgift kommer, så är det bortglömt. Det finns inte i hjärnan, varken betyget eller det positiva min lärare sagt till mig, bara det jag kunde gjort bättre fastnar. Kollar på andra gör jag jämt, jämförelse. Det jag så länge har föraktat är det jag gör själv varje dag. Är jag klar arbetet först har jag gjort det fel, har jag inte pluggat till provet så är jag besviken på mig och kommer få underkänt, är tankarna som går runt i huvudet. Aldrig att jag kanske gjort något bra, utan det jag gör tänker jag ut vad som kan gå fel och strävar att inte göra de felen, istället för att tänka på vad jag kan göra bra och sträva efter det. När jag väl får det där betyget blir jag förvånad, glad och stolt... sedan glöms det bort igen. Så går det runt, jag har för brottom är det de sa till mig, vill jag göra något som tänker jag att jag måste göra allt så fort som möjligt. Jag förbereder mig långt innan en händelse ska ske, jag har för brottom för att stanna upp och ta det lugnt ett tag tills nästa projekt påbörjas och för brottom för att ta med mig de sakerna jag gjorde bra i det förra projektet in i nästa. Lugn. Andas. Prestations ångest, det är dags att vakna upp och inse, och våg inse att jag fan presterar bra i skolan, jag vågar säga det, mina betyg har aldrig varit så bra som nu och jag tycer att det är kul och spännade med uppgifterna vi får i handelsämnena och jag driver ett företag helt ensam. Dags att börja vakna upp och våga vara stolt över sig själv.