Jag skulle vilja dela med mig av mina tankar som jag har klass 9 röd och om framtiden som jag skrev när vi skrev uppgiften "Mina Memoarer". Jag tycker att ni borde veta vad ni har gjort för mig utan att veta det!

En del utav "mina memoarer":

"Det känns både roligt och trist att sluta 9:an. Trist efetrsom att jag nu har gått i den här klassen i 3 år nu, vissa har gått i samma skola sedan förskolan och nu helt plötsligt så är det slut. Den klass man är van vid att gå med och som man känner sig trygg och välkommen i kommer inte att finnas längre, det kommer bara att vara ett minne, ett bra sådant! Det tråkigaste är att för eller senare kommer man att sluta umgås med de flesta eftersom att skolan kommer ivägen. Vilket är trist!

Jag har alltid haft otur med klasserna jag har gått i. De har varit stökiga och jobbiga och i varenda klass har jag varit utanför och tillochmed mobbad och det är en av de bra sakerna med den här klassen man kan fråga vem som helst av hjälp utan att få massa konstiga blickar. Vilket jag alltid har fått förut. Vi stöttar alla som behöver hjälp av olika anledningar. Alla får vara med och ingen behöver känna sig utstött. Känns som att jag har en roll i klassen och är inte längre den som ingen bryr sig om, som bara är där. Det jobbiga med att klassen är så samspelt är att det är så tråkigt när man måste säga hejdå. Det är svårt att gå vidare från en klass som har gjort så mycket för mig utan att ma ens har bett om det eller att de vet om det. Klassen har fått mig att utvecklas enormt. Mina klasskompisar har gjort så att jag har hittat mig själv och gått från väldigt blyg och osäker till den mer självsäkra och den som vågar vara sig själv och även den som tror mer på dig själv. Jag hoppas verkligen att jag lyckas hålla kontakten med de flesta och att vi träffas någon gång igen! Har fått några vänner jag vet att jag kommer att hålla kontakten med, men önskar att jag kunde hålla ihop med alla.

Men det är också roligt att sluta 9:an för nu har man gått ut grundskolan, nu får man äntligen komma ut och möta verkligheten i gymnasiet. Där man får studera det man tycker är kul och intressant. Längtar tills att börja gymnasiet äch även fast det är tråkigt att skiljas från alla sina vänner, så möter man nya människor och skaffar nya kompisar. Men lika mycket som jag vill ta det här steget ut i verkligheten lika lite vill jag läma något som är så fantastiskt som klass 9 röd. 

Men livet går vidare och det kommer komma nya resor med nya äventyr. Även fast jag är tyngd för stunden, så vet jag att jag alltid kommer att ha minnena från en underbar tid här på falkbergsskolan. Jag är glad över att ha fått vara en del av den här skolan och klass 9röd!

Klass 9röd är klassen man aldrig glömmer!"

Jag vill bara att alla gamla klasskompisar ska vet hur mycket ni har fått mig att utvecklats, och jag tror inte att jag är den ända som känner så!     

Sitter fortfarande hemma hos Linnéa. Hennes mamma fyller år idag så nyss var deras släkt här och vi hade lite tårkalas. Det var super gott!  

Det är ganska coolt för Linnnéa sitter just nu och sjunger på Eric Saades "Hearts In The Air"!  

Men igår så satt vi bara och tittade på James Bond som gick på 4:an som var väldigt seg, den var alldeles för lång!

Ja, vi har inte gjort så mycket idag heller, vi kollade lite gamla skolfoton, gud vad alla har förändrats, vissa mer än den andra!

Men hare bra!