Hejsan! Ännu en skön slappar dag har jag haft idag, det är så skönt att bara vila upp sig innan skolan böjar igen! ^^

Men imorgon så ska jag jobba från 12 - 19. Egentligen är det inte så jobbigt, det är mest jobbigt eftersom att man inte har behövt hålla koll på tiden så mycket eller ens vilken dag det är, och man har gått upp när man vill, så därför känns det segt just nu! Men det är också skönt att få lite ordning igen, igår visste jag inte om det var tisdag eller onsdag när jag gick och la mig liksom, haha. Men sedan är jag ledig till på söndag då jag ska jobba igen, 12-16 då. Skönt med lite cash så här i början av året ^^

Nu ska jag duscha!

Bild tagen för några veckor sedan

-Weheartit-

Länkbyte med Danielle!

Hon bloggar om hennes vardag, rikigt duktig på att skriva och hon är en väldigt duktig på att fota!

Läs hennes blogg här: 

http://danzis.blogg.se

Ett utav mina nyårslöften är att våga, våga möta rädslan mot allt som jag är "rädd" för. För jag har alltid varit en sådan person som gett upp innan jag ens försök för att hag tror att jag vet att jag inte klarar av det, för att jag är orolig för att något som ska hända. Jag tänker på alla möjliga anledningar att inte göra saken istället för att tänka på allt som kan bli bra om jag gör detta, för att slippa göra det, för att slippa möta rädslan och kanske få bort den tillochmed, lyckas jag inte har jag ju iallafall lärt mig något. 

Jag har också svårt att lita på människor, jag har svårt att verkligen öppna mig för dem för jag är rädd för vad de ska tycka om mig, mycket mycket rädd för det. Jag nojar ofta över vad mina kompisar och bekanta tycker om mig, och det fungerar inte för man måste kunna lita på sina kompisar, partners och alla för att annars komme rinte relationen att hålla, tillit är a och o. 

Mina kompisar, tillochmed mina lärare har sett det alla såg det innan jag såg att detta var ett problem, det försökte ävertala mig att du måste börja jobba på det här. men jag såg det som den jag var, att det här är vem jag är och det går inte ändra. Jag ville inte höra på för jag var tillochmed rädd för att erkänna att dem hade rätt, att jag hade ett problem med det här, jag valde att se bort istället. Men en dag så öppnades faktiskt ögonen på mig och jag insåg verkligen vad jag håller på med och insåg att det här är inte normalt och att jag måste börja jobba på att möta min rädslor och framförallt våga testa på saker som jag tror att jag inte kan göra. 

För cirka 1 och halft år sedan när jag fortfarande red, så hade jag Nova på ridningen. Vi skulle rida mycket utan stigbyglar och vi skulle tillochmed hoppa utan dem, jag som inte ens hade galopperat utan dem, men jag insåg att det också kändes lite pinsamt att inte göra det när ALLA andra gjorde det. När lektionen var slut, så hade jag inte ramlat av, utan det hade gått rikigt bra och att rida utan stigbyglar kändes skönare än att rida med dem! Den stunden insåg jag att den enda som sa att jag inte kan var jga själv, min ridlärare trodde på mig, alla andra trodde på mig utom mig själv. 

Sedan dess har jag jobbat på det, varje dag och det går trögt men jag ser framsteg, för allting kommer inte att lösa sig på en dag, en vecka, en månad utan detta kommer ta år att jobba med, men om man aldrig börjar kan det aldrig ta slut heller. Jag har fortfarande svårt att lösa vissa rädslor, men skam den som ger sig, eller vad man säger. Och dessutom har jag faktiskt bett om hjälp flera gånger för att jag vet att jag kommer inte kunna lösa det själv. 

En av rädslorna jag försöker vinna över är förändring bland annat, och det är faktiskt en utav anledningarna jag vill åka utomlands en längre tid för att inse att jag kan klara mig själv och lära mig om förändring. 

Vad jag vill säga med detta är att våga möt dina rädslor, stång inte in dig som jag har gjort, och fortfarande gör. Det kommer inte att hålla i längden. Våga visa vem du är och be om hjälp om du har svårt, hjälp kan finnas närmare än du tror! Och våga vara den du är!

Hoppas någon orkade läsa detta^^