Köpte ett par nya Jeans på JC för 499:-, De är mycket snyggare i verkligheten, men kameran ville som vanligt inte samarbeta! Och toppen köpte jag på Gina Tricot! ^^

Den här texten har Daniel Nyström skrivit. Vi fick den en gång i skolan på svenska och vi skulle tolka den. Texten berörde mig så mycket att jag faktiskt satte upp den på väggen i mitt rum. För allt han skriver är sant. Vi är fångar i Normens fängelse. Ta en stund att läsa detta, riktigt bra skrivet!

"Det är jag som är normen, det är jag som ser till att allt är på sin plats. Jag finns överallt och iakttar er. Det är ni som upprätthåller mig. Några kanske vill motverka mig men det finn inte ens chans att ni lyckas. Om ni försöker så straffas ni direkt av dem som värnar om mig. Och tro mig, dem finns det gott om. människor som är för rädda för att söka sinegen identitet. 

Jag är ett fängelse, som de flesta inte ens vet om att de sitter i. Jag har placerat ut galler överallt som ni inte kan passera. Ni ser dem inte, utan går gladeligen vidare genom den trånga maskätna korridor jag ahr byggt åt er. Ni är som värphöns, ni har en yta på åtta kvadratdecimeter att röra er på, när ni egentligen skulle kunna springa på ett fält av grönska. Mina väktare går runt här inne och iakttar er. Ni ser dem kanske som fotbollstränare eller gamla tanter i kyrkan, eller som popidoler, vad vet jag?

Sanninegen är att de är mina utsända i ett helvete av regler om hur man beter sig, klär sig, talar, knullar, äter, sover, skrattar, hatar, älskar, leker, hälsar, tackar, diskar, handlar, ursäktar sig och rent av vad man har rätt till att tänka när man sitter för sig själv instängd i ett rum utan att någon hör er. Ja, inte ens då har man rätt att tänka vad man vill. Det har jag sett till.

Du tror säkert att det är du själv som har valt att se ut som du gör. Att kläderna du har på dig är ditt eget beslut. Låt mig berätta en sak: Du är bara en produkt av samhället. Samhället är i sin tur en produkt av mig. Normen, algen om vad som är normalt och vad som är fel. 

Det enda beslut du själv har tagit, är beslutet att vara normal. Att underkasta dig mig.

Ni försöker hela tiden komma så nära som möjligt.

Ni har byygt en pyramid under mig för att nå upp till min röv och slicka den. 

Högst upp sitter de med högst makt. Det vita, medelålders, heterosexuella, övremedelklassmännen.

De passerar överallt, får högst löner och kan inte ifrågasättas. Under dem klättrar kvinnor, invandrare, homosexuella, fattiga, prostituerade, handikappade, transexuella. De sjuka, de trasiga, de maktlösa. men alla, inklusive de som är högst upp, strävar hela tiden efter att komma högre. För ju högre man kommer, detso lättare har man det. Är man vit kan man inte bli kallad svartskalle, ser man heterosexuell ut kan man inte bli kallad bögjävel och är man man kan man inte bli kallad hora. 

Ni skulle kunna sparka ner mina galler. Ni skulle kunna riva det här fängelset, kliva ut i friheten, utvecklas till fantastiska, vackra, självständiga ,änniskor med makt över era egna kroppar och en frihet större än ni någonsin kunnatdrömma om. Ni skulle kunna bli vad somhelst. Jag berättar det här, bara för att förödmjuka er. För att även om jag säger det här rakt upp i era ansikten, att ni är fångar i era egna normer, kommer ni inte att göra ett skit åt saken. Ni kommer att fortsätta klä er som alla andra, ni kommer att fortsätta att se ner på homosexuella och ni kommer aldrig att sluta sträva efter att uppnå mig. Normen. Att vara normal."

Jag håller på at läsa Ego Boost, som är skriven av Blondinbella, eller Isabella Löwengrip. Hittils tycker jag att den är riktigt intressant. Det var särskilt en mening jag fastnade för i början av boken: "Men det verkar som att man måste ha komplex för att vara normal, att man inte får vara nöjd med sig själv som man är utan ska ha saker att vara missnöjd kring" 

Jag har tänkt mycket på den meningen och det är sant. I dag är det nästan tabu att säga, vad jag ser bra ut idag. Utan istället är det normalt att säga "usch vad mitt hår ser fult ut idag". Det är som att man skryter om ens komplex, och att det sedan är självklart att den personen man pratar med ska säga, nej du har jätte fint hår. Det är liksom normalt att tycka att amn själv är dålig på något sätt. Och det är fan sjukt! Man ska kunna säga att jag känner mig fin idag, utan att någon tycker att man är helt konstigt. Om man tänker efter är det väl ändå sorgligare att klanka ner på sig själv? Sedan kan man ju ha fötterna på jorden, men för det behöver man inte tycka illa om sig själv! Detta tycker jag att vi ska ändra på!! För jag har själv kännt att jag ser lite extra bra ut någon dag, men man vågar inte visa det, man vågar inte säga "fan vad jag ser bra ut idag". Det finns liksom inte längre... Det är sant, du är alltid lika vacker som du känner!

Jag hittade ett klipp från Guldbagge galan 2010, där de från de tre musketörena uppträde med en av låtarna de körde i musikalen. Så detta är ett exempel på vilka låtar de spelar!